Klicka här för att komma till konstnärens hemsida

BIOGRAFI
Lennart Sand är en av våra mest etablerade och omtyckta naturkonstnärer. Han är känd för sina djur- och landskapsmålningar samt bronsskulpturer och finns med i de permanenta samlingarna på Leigh Yawkey Woodson Art Museum, USA, Museum Nature in Art, England och National Museum of Wildlife Art, USA. Han har illustrerat jakt- och fisketidningar, skrivit naturkåserier i dagspressen samt författat och illustrerat ett flertal böcker.

Lennart föddes i Östersund 1946 och är idag bosatt i Dalarna.

Utbildningar

Måleri – Självstudier
Koppargrafik – Ateljé Lennart Frisk, Blackstad
Litografi, arbetsstudier – Rolf Jansson litografiska verkstad, Vikmanshyttan
Skulptur, arbetsstudier – Gogarte, Cera Persa, Rancate, Schweiz

DET VAR SÅ DET BÖRJADE

Jag hade en plan från tidiga barnaår, jag ville bli djur- och landskapsmålare. Jag beundrade min morbror vars landskapsmålningar hängde på väggarna i vårt hem och jag ville bli som han. Mitt naturintresse har gått parallellt med målarintresset, så det har aldrig varit fråga om vilken motivkrets jag skulle ägna min tid åt. Jag tillhörde den äggsamlande generationen och min biologilärare uppmuntrade mig till fågeläggsamlandet. Det var en bra hobby men man skulle bara ta ett ägg ur varje bo. När mina kompisar spelade fotboll klängde jag i något träd under ett trastbo och blev bombarderad.

Jag var bäst i klassen i teckning och målning genom hela skoltiden men i övrigt var det lite knalt med kunskapsivern. I min plan ingick inga tveksamheter. Det var bara fråga om när. Det tog några år innan jag på heltid kunde måla natur Jag illustrerade jakt- och fisketidningar, skrev naturkåserier i dagspressen vid sidan av många nödvändiga anställningar. Jag var servitör, kock, plastarbetare m. m. Men efter hand som det fria måleriet gav mer inkomster kunde jag till slut lämna extraarbetandet. Jag hade då hunnit bli 31 år.

Jag läste allt om djur- och landskapsmåleriets utveckling och historia och mina förebilder fanns bland de återvändande ”parissvenskarna” i början av 1900-talet och hur de praktiserade sina nya influenser på det svenska landskapet. Jag sökte upp målare som jag beundrade och det närmaste Bruno Liljefors jag kunde komma var att försöka lära känna Lindorm Liljefors. Jag hade sporadiska kontakter med Björn von Rosen och jag blev nära vän med Birger Stafås. Genom Birger fick jag lära mig mycket om naturmåleriets egenart men också ett förhållningssätt till naturen som passade mig. Vi målade och flugfiskade ofta tillsammans. Det kändes tomt den dagen han lade penslarna på hyllan för gott. Min egen “inmutning” har med åren format sig i två uttryck, dels landskap där däggdjuret eller fågeln svarar för en mindre del av en hel upplevelse och dels i actionscener med djur och fåglar i situationer, ofta med spänningen mellan byte och bytestagare.

En tid i livet blev jag stressad av att inte veta vilken fågelsång
jag hörde. Vilken sorts mossa jag trampade på eller vad sländan
hette som red på forsskummet. Jag tyckte att ord som ornitolog
och limnolog var fina. Med tiden har jag ändå förstått att
mitt ”kall” som beskrivare av det som sker i markerna och
beskrivare av upplevelser, snarare är befriande och avaxlar mig
det vetenskapliga oket.
Här och nu – berätta vad du ser – de rerum naturae.

Litografier av konstnären